Under våren kom det svart på vitt. Den oberoende granskningen av hemtjänsten och hemsjukvården i Örebro visade på omfattande brister. Problemen inom äldreomsorgen, som varit känt för många av oss, blev nu bekräftade: dålig styrning, bristande samordning och undermålig vård av våra mest utsatta äldre. Ett hårt slag men knappast helt oväntat.
I mer än ett decennium har Socialdemokraterna haft ansvaret för äldreomsorgen i kommunen. Trots det fortsätter man att leverera vad Liberalerna ser som plakatpolitik, vackra löften utan förankring i verkligheten. Det blir tydligt när medarbetare jagar minuter och äldre möter nya ansikten stup i kvarten. Var är kontinuiteten? Varför blir det inte bättre? Och vad hände med tryggheten och värdigheten?
När har det egentligen gått för långt? Hur många rapporter krävs innan ansvar utkrävs? Hur många äldre ska behöva lida? Äldreomsorgen i Örebro är i dag inget annat än ett djupt misslyckande.
Socialdemokraternas ständiga mantra om "ekonomi i balans" klingar ihåligt när balansen sker på bekostnad av människors välmående. Det är inget annat än en cynisk prioritering där budgetmålen väger tyngre än människovärdet. För att lyckas krävs ett nära och tydligt politiskt ledarskap som inte duckar för målkonflikter men som också förstår att kvalitet och ekonomi måste gå hand i hand. Att bygga en äldreomsorg av kvalitet kräver mod och en vilja att möta verkligheten såsom den ser ut. Vi måste börja prata om människor. Om trygghet. Om värdighet. Och vi måste börja lyssna på medarbetare, anhöriga och de äldre själva.
För att åstadkomma verklig förändring krävs politisk vilja och konkreta reformer. Vi liberaler menar att omsorgen måste vara personcentrerad. Kontinuiteten måste öka, så att äldre möter färre personer och därmed känner sig tryggare. Liberalerna är övertygade om att med rätt styrning och rätt utgångspunkter kan vi få stopp på minutjakten och öka kontinuiteten. Det är inte ekonomin som skapat detta utan fel prioriteringar och avsaknaden av tydliga politiska mål. Det måste börja med utgångspunkt i en fast omsorgskontakt och att ledningen gör aktiva val i vem som går hem till vem. Du som vårdtagare ska känna människorna runt dig. För att nå dit behöver Örebro kommun halvera antalet olika personer som varje vårdtagare möter.
Samtidigt måste kompetensen höjas, både genom utbildningsinsatser och genom bättre användning av den kompetens som redan finns. Vi vet att kompetensförsörjningen är ett av de största hoten mot äldreomsorgen. Det handlar inte minst om språkkunskaper, ett område där vi måste satsa mer och våga tänka nytt. Språkbrister ska kartläggas, och där sådana finns ska en konkret åtgärdsplan tas fram tillsammans med en språklärare. Det innebär ofta insatser för individen men också för arbetsgruppen och ledningen. Alltför ofta har små punktinsatser genomförts utan att leda till någon långsiktig förändring.
Den kommunala hemsjukvården har fått ett allt större ansvar, samtidigt som resurserna inte ökat i samma takt. Vårdinsatserna blir alltmer avancerade, men ersättningen följer inte med. Det är orimligt. Liberalerna menar att ersättningen måste baseras på de faktiska behoven. Dessutom krävs en högre grad av samverkan mellan hemtjänsten och hemsjukvården, något som i dag ofta faller mellan stolarna.
Liberalerna har också föreslagit att kommunen tillsätter en äldrekommission. Ett forskningsbaserat och framåtblickande initiativ med uppdrag att synliggöra strukturella brister och lägga fram konkreta förslag för framtidens äldreomsorg. Örebro behöver förändras i grunden. Vi behöver ett helhetsgrepp där värdighet, trygghet och valfrihet står i centrum.
För varje gång vi misslyckas med att ge en äldre person trygghet i vardagen, har vi också misslyckats med det mest grundläggande uppdraget vi har, att ta hand om våra medborgare.
Johanna Reimfelt (L)
Talesperson i sociala välfärdsfrågor
